Förändring
Innan operationen trodde jag att den största skillnaden efteråt skulle vara bär jag gjorde mig snygg inför fest eller när jag satte på mig en bikini när jag skulle bada. Men det stämmer inte.
Det är de små sakerna i vardagen som gör störst skillnad. Jag mår så mycket bättre, känner mig gladare. Mina tarmar fungerar till och med bättre nu ;p
Min teori till detta är att jag hade lärt mig att leva ett "normalt missnöjt" liv med degmagen. Med det menar jag att jag att jag inte gick runt och ville grina varje sekund över magen. Men däremot när jag gjorde mig fin inför fest eller iklädde mig en bikini....DÅ insåg jag hur illa det verkligen var. Det var då jag mådde som sämst. Nu har jag varken varit med om en bikinisäsong eller en massa festtillfällen efter Open. Men jag är säker på att jag kommer känna mig snyggast var jag än är och gör. Som jag känner mig varje dag!! :)
Ärret sju veckor
Jag tycker att ärret blir finare och finare. Trodde inte det skulle gå så snabbt. Det är möjligt att jag över doserar silikonsalvan *visslar och ser oskyldig ut*, men ändå...
7 veckor
Jaha
När jag tittar ner på min mage så här på kvällskvisten då jag stått och jobbat en hel dag och nyss ätit mig proppmätt, tycker jag att den putar ut och ser svullen ut. När jag sen tittar motiv spegeln inser jag att jag har fått en skev uppfattning...
Träningspass
Första träningspasset är nu avklarat. Ååhhh så skönt det var! Och inga som helst problem.
Jag började med att springa 3km på bandet. Det gick jättebra men sista kilometern började jag känna stygnen i magmusklerna. Eller hur jag ska förklara det. Det gjorde inte ont alls en det kändes som att jag bara hade magmuskler i mitten av magen där jag antar att stygnen sitter. Så himla svårt att förklara. Därför sprang jag bara 3 km. Det var lite synd för jag var så himla pigg så det kändes som att jag lätt hade sprungit en mil.
Sen gjorde jag en del arm, rygg och bröst övningar. Innan jag satte mig i första maskinen kände jag mig lite nervös. Men det visade sig inte kännas alls i magen. Så när jag tränat en liten stund försvann det som jag hade känt i magmusklerna.
Jag avslutade med 20 min solarium. Jag lade t-shirten dubbelvikt över ärret och naveln. Det var hur skönt som helst. Nu känner jag mig inte genomskinlig längre.
Tänkte vänta tills sön innan jag tränat igen.
Svar på frågor
Arbetsstarten
Det gick förvånansvärt bra att börja jobba. Jag hade gördeln på mig bär jag gick till jobbet (ca6km) men klarade mig bra sedan utan den.
Jag var lite svälld i magen på kvällen, men inte alls så illa som jag hade väntat mig. Idag har jag köpt träningskort på ett nytt gym. Ska bli roligt att prova nåt annat. Tänkte början imorgon. En 6 km promenad får räcka för idag.
Det känns lite läskigt med tajta byxor eftersom fettet är så formbart efter fettsugningen. Ser inte riktigt klok ut efter en dag med brallor som suttit tajt mot magen.
Tiden går fort
För några dagar sedan trodde jag att jag hade överanträngt mig så att jag fick ont i magmusklerna. Jag hade målat ett tak här hemma. Men efter att det nu har hållit i sig sedan dess så har jag insett att det inte var det. Jag tror att det kanske kan vara att jag börjar få tillbaka min känsel. Jag har egentligen inte ont utan det är mer att det "känns". Att jag känner att det finns magmuskler. Dagen efter att jag började känna av mina magmuskler kom även "känseln" tillbaka i ärret. Inte känseln som är när jag nuddar där, men "smärt" känseln. Så himla svårt att förklara. Nu senaste nätterna när jag har vänt mig om i sängen har det svidit till i ärret. Nåt sånt har jag absolut inte kännt av tidigare.
Detta är ju egentligen väldigt possitivt. För jag vill ju ha tillbaka känseln. Och nu när jag ska börja jobba igen är det ju bra om man känner av sina begränsningar i smärtmätning. Men det är först nu som jag kan förstå alla andra som är oroliga för olika saker hela tiden. Jag har innan tyckt att det varit lite löjligt, men det är ju svårt att föreställa sig nånting som man inte varit med om.
Imorn är det tänkt att jag ska vara utan gördeln helt och hållet för första gången. Och hade ni frågat mig för en vecka så skulle jag ha sagt att jag skulle kasta den till vargarna direkt. Men jag tror faktiskt att jag måste ha med den till jobbet, kanske till och med prova med att ha den på min fram tills lunch och ta av mig den sedan. Innan jag fick tillbaka känseln brukade jag vara utan den hela kvällen och sedan natten. Men nu sista dagarna har jag haft den på mig fram tills jag skulle lägga mig. Det har kännts läskigt annars.
I vilket fall som helst har allting gått över förväntan :D
3dagar
Nu är det 3 dagar kvar tills det har gått 6 veckor sen operationsdagen. Det betyder 3 dagar kvar med gördeln.
Gördeln skaver och skaver i midjan. Senaste 2 veckorna har midjevecken suttit inpräntade i gördeln så det har inte funnits nån möjlighet att slippa undan dem. Det har inte hjälp att jag klippt av den så den blev smalare på höjden, eller att jag spänne den ännu hårdare.
Men så nu på morgonen tröttnade jag och hoppade i min gamla gördel som jag brukade ha innan operationen då jag gick på fester. När jag ville hålla in magen lite extra. Den var gudomligt skön nu.
Tråden från igår ramlade av av sig själv. Helt plötsligt var den borta.
Jag har smörjt ärret med silikonsalva morgon och kväll och det känns som det har hjälpt. Som att det har blivit mjukare. Men samtidigt så är det obehagligt att vara utan tejp så nu satte jag på ny tejp imorse.
Bild på gamla tortyren när jag satte på mig den imorse och den genast skar in, och bild på den "gamla" svarta
Trådigt
Nu kan vi snacka påhälsning inifrån. Förr såg man en liten prick av den men imorse nät jag vaknade stack det ut en hel tråd. Gissa om jag är sugen på att dra loss den... Jag har känns på den lite försiktigt men den verkar sitta där den sitter. Läbbigt.
Det slutade med att jag beslöt mig för alternativ 2 igår och tog bort tejpen så jag kunde smörja. Var nog lite för att jag var nyfiken på ärret också. Det är ännu lite rödare nu men ser finare ut om man kikar noga och nära. Skönt :)
Jag blir föresten lika förvånad varje gång jag tar kort på magen. Jag tycker inte alls att ärret ser så hemskt ut i verkligheten som det gör på bild. På bilderna tycker jag att jag ser avhuggen ut på mitten, men inte när jag tittar mig i spegeln. Och tittar jag uppifrån och ner på mig själv så ser jag knappt ärret alls.
Silikonsalva
Jag blev tillsagd på kliniken att jag skulle börja smörja mina ärr med silikonsalva morgon och kväll varje dag.
Samtidigt så sa hon att jag skulle låta tejpen sitta tills den ramlade av varje gång. Även om den vill sitta i 4 veckor.
Hur gör då djur...? Jag kan ju inte smörja när tejpen sitter där. Bara på naveln. Enligt mig själv har jag två alternativ.
1. Låta tejpen sitta tills den lossnar. Och sen vara utan tejp några dagar och smörja då.
2. Göra som hon sa gången innan. Låta tejpen sitta 5-6 dagar och sen vara utan 2-3 dagar och då smörja.
Just nu väntar jag på att tejpen ska lossna så det verkar som jag just nu är inne på alternativ 1.
Ingen träning har det blivit. Istället har jag satt igång att måla taket i ett av rummen här hemma. Puh va jobbigt för armarna!
Nu är set bara 4 dagar kvar med den här fördöma gördeln. Wihooo!
Nya kläder
Nya kläder för nästan 3000 kr fick följa med hem till min garderob igår. Inte fy skam. Samtidigt åkte två fulla Ica kassar ur garderoben.
Det var sjukt roligt att kunna välja och vraka. Dessutom kom min nya figur fram med rätt klädsel. Så snygg som jag blev mina nya kläder tror jag aldrig jag har varit. Då bestämde jag mig för att sluta med sladdriga oversize plagg som inte ens är tänkt att vara oversize. Lite mer vardagsklädet skulle behövas men annars känner jag mig Supernöjd!
Sytråd och fusk
Imorgon ska jag gå på stan och inhandla lite nya kläder till min garderob. Jag har lovat mig själv att för varje plagg som kommer in så ska ett annat plagg ut. Än så länge har det bara varit linnen, bh:ar och trosor. Imorn ska det shoppas kassvis med snygga tajta fodral.
Jag hade inte tänk berätta det här men sen insåg jag att jag har ju bloggen för att kunna hjälpa andra på vägen, både före och efter deras operationer. Så jag vinner ju ingenting på att undanhålla saker för er.
Det är så att jag har "fuskat" Jag får inte bära mer än ett kilo åt gången. Inte så lätt som man kan tro när man inte har ont. Det började med att jag i början av veckan gick och slängde sopor och kånkade kassar med blöt tvätt upp för trappan. När det gick bra har jag blivit ännu lite slarvigar och har nu burit mintsta dottern flera gånger i slutet av denna veckan. Inte mer än nödvändigt, men ibland känns det lättare att göra det själv än att stå och vänta in sambon.
Jag tror inte att detta har orsakat vätskandet i ärret. Då tror jag mer på den tajta jeanskanten. Därför tänker jag nog fortsätta, i måttliga mängder. Jag funderar på att kanske börja träna lite lugnt också nästa vecka. Det är ju bara en vecka tidigare än vad Eija sagt. Lite jogging, crosstraining och armträning kan väl inte vara hela världen om jag klarar av att powerwalka i 60-90 min?
Oväntade förändringar
Efter mitt första barn fick jag en storlek större på förtterna och så tappade jag pigmenten i huden. Innan jag fått barn blev jag knallbrun i solen, men efter jag fått barn förvann det.
Jag har alltid varit en fryssen liten fryslort och har aldrig riktigt svettats. Jag kan faktiskt inte ens minnas att jag producerat en endaste svettdroppe....innan jag fick barn nr 2.
Då blev jag helt plötsligt varmare, svettades när jag tränade. Och fick en större storlek på fötterna. Har nu gått från stlk 36 till 38. Jippie... Och så fick jag tillbaka mina pigment. TACK!
Nu efter op så har jag blivit ännu lite varmare. Framförallt har jag börjar svettas under armarna....uäk...äckligt. Igår tyckte jag mig till och med kunna känna en svag äckeldoft där. SNUSKIGT! Jag har aldrig tidigare svettats så det luktar, och aldrig heller svettats under armarna. Nu behöver jag ju använda deon i förebyggande syfte...inte bara för att man "ska" ha det.
Jag vill inte bli svettig! Kan jag få tillbaka min osvettiga fryskropp tack.
Dessutom har mitt hår plötsligt gått och blivit fett...
Till saken bör tilläggas att jag är frisör och tvättar bara håret när det är absolut nödvändigt. Vanligtvis ca 1 gång i veckan. Första vecken efter op så trodde jag att detta berodde på att jag låg och gnussade håret mot en kudde meste hela dagarna. Men det är kvar, tyvärr. Jag måste nu tvätta håret varannan dag och då är det katastrof. Skulle nog behöva tvättas varje dag egentligen. Det är helt emot mina principer...hur ska en hårfärg då kunna sitta i...? Förut när jag inte tvättat håret på en vecka så var det fortfarande lite torrt och fnasigt, aldrig fett. Nu blir det fett efter en natt på huvudkudden.
Summa summarium har jag blivit en lite äckligare person som svettas och har fett hår. Hoppas, hoppas att det är en övergående fas och ingenting permanent!
4 veckor
Alla kort jag lägger ut knäpper jag med mobilkameran. Och jag är så urbota less på att jag ser helt gul ut tack vare den superkassa blixten. Så idag väljer jag gryniga bilder utan blixt. Så ursäkta bildkvaliten, men jag slipper iaf se ut att ha gulsot ;)
Gördelfri natt
Återbesöket igår gick jättebra. Jag blir lika förvånad varje gång av att de går så fort. Satt och körde hela den långa vägen för 5-10 min tillsammans med Eija.
Innan min operation och framförallt innan konsultationen. Hade jag hört att Eija var lite "knepig". Och inte alls så social. Det är möjligt att hon inte är supersocial men jag diggar henne stenhårt! Jag tror hon säger det hon vill ha sagt och inget mer. Jag tycker varken hon är knepig eller osocial. Missbedömd enligt min uppfattning. Jag tycker till och med hon kan räknas som gullig. Som ni hör är jag en solklar medlem i Eijas fanclub, om det nu finns nån sån.
Hon tyckte att allting läkte som det ska. Hon visade mig att det var tråd inifrån som på vissa ställen sticker ut ur ärret. Jag vågade inte berätta jag jag försökt dragit bort de där vita "flagorna" innan jag kom eftersom jag trodde det var torr hud...oops. Hur skulle jag kunna veta att den tråden var vit, den som satt i naveln var ju svart.
Jag fick klartecken att börja promenera, (jag visslade lite oskyldigt i skallen) och börja simma. Jag själv känner mig redo att börja jogga nu. Men jag väntar väl 2veckor till då *suck*
Inatt sov jag utan gördeln för första gången. FRIHET!! Hur skönt som helst! Det var ren plåga att behöva ta på sig den igen imorse.
Vi kom överens om att jag ska smörja mitt ärr med silikonsalva morgon och kväll nu. Och så hoppas vi att det ska hjälpa ärren på vägen till att bli lite finare.
Själv bryr jag mig inte så mycket om ärret. Inte ens fast det är mörkrött och jättesynligt. Ni kan inte ens ana känslan av att ha en platt mage. Jag kommer på mig själv hela tiden med att gå och hålla in magen. Och så törs jag inte ens släppa ut i rädsla för att den då ska puta ut. Men så bär jag väl gör det ser den exakt lika ut som den gjorde när jag "höll in" den. Så himla sjukt. Jag insåg igår när jag såg Eijas före bilder att jag måste ha hållt in magen på mina egna före bilder. För de hon hade var ännu värre. Minns att hon sa åt mig att sluta hålla in magen och att jag höll på att skämmas ihjäl de få sekunder som jag stod så...blottad. Det är nu ett minne blott och nu behöver jag inte oroa mig för att hålla in magen nå mer :D
