Sytråd och fusk
Igår och i förrgår hade jag på mig mina gamla tajta jeans. Det är inget problem förutom att det känns läskigt att klämma ihop och knäppa dem. Men det gör inte ont. Igår när vi hade suttit i bilen i 2 timmar såg jag att det börjat vätska lite där en tråd sticker ut i ärret. Ytterst lite, men det gör min ändå lite nervös. Ska det börja strula nu?
Imorgon ska jag gå på stan och inhandla lite nya kläder till min garderob. Jag har lovat mig själv att för varje plagg som kommer in så ska ett annat plagg ut. Än så länge har det bara varit linnen, bh:ar och trosor. Imorn ska det shoppas kassvis med snygga tajta fodral.
Jag hade inte tänk berätta det här men sen insåg jag att jag har ju bloggen för att kunna hjälpa andra på vägen, både före och efter deras operationer. Så jag vinner ju ingenting på att undanhålla saker för er.
Det är så att jag har "fuskat" Jag får inte bära mer än ett kilo åt gången. Inte så lätt som man kan tro när man inte har ont. Det började med att jag i början av veckan gick och slängde sopor och kånkade kassar med blöt tvätt upp för trappan. När det gick bra har jag blivit ännu lite slarvigar och har nu burit mintsta dottern flera gånger i slutet av denna veckan. Inte mer än nödvändigt, men ibland känns det lättare att göra det själv än att stå och vänta in sambon.
Jag tror inte att detta har orsakat vätskandet i ärret. Då tror jag mer på den tajta jeanskanten. Därför tänker jag nog fortsätta, i måttliga mängder. Jag funderar på att kanske börja träna lite lugnt också nästa vecka. Det är ju bara en vecka tidigare än vad Eija sagt. Lite jogging, crosstraining och armträning kan väl inte vara hela världen om jag klarar av att powerwalka i 60-90 min?
Imorgon ska jag gå på stan och inhandla lite nya kläder till min garderob. Jag har lovat mig själv att för varje plagg som kommer in så ska ett annat plagg ut. Än så länge har det bara varit linnen, bh:ar och trosor. Imorn ska det shoppas kassvis med snygga tajta fodral.
Jag hade inte tänk berätta det här men sen insåg jag att jag har ju bloggen för att kunna hjälpa andra på vägen, både före och efter deras operationer. Så jag vinner ju ingenting på att undanhålla saker för er.
Det är så att jag har "fuskat" Jag får inte bära mer än ett kilo åt gången. Inte så lätt som man kan tro när man inte har ont. Det började med att jag i början av veckan gick och slängde sopor och kånkade kassar med blöt tvätt upp för trappan. När det gick bra har jag blivit ännu lite slarvigar och har nu burit mintsta dottern flera gånger i slutet av denna veckan. Inte mer än nödvändigt, men ibland känns det lättare att göra det själv än att stå och vänta in sambon.
Jag tror inte att detta har orsakat vätskandet i ärret. Då tror jag mer på den tajta jeanskanten. Därför tänker jag nog fortsätta, i måttliga mängder. Jag funderar på att kanske börja träna lite lugnt också nästa vecka. Det är ju bara en vecka tidigare än vad Eija sagt. Lite jogging, crosstraining och armträning kan väl inte vara hela världen om jag klarar av att powerwalka i 60-90 min?
Kommentarer
Postat av: Carola
Ta det lugnt bara, du använder musklerna mer än vad man tror om man tränar armar allra helst men jag förstår dig. Jag längtar nå otroligt efter att få sätta igång igen men fick lite tankeställare idag när jag pratade med Ockelbo. Jag ska inte ens använda musklerna när jag kliver ur sängen så det är bara att bita ihop, för mig alltså.
Trackback
