foljminbukplastik

För 6 veckor sedan funderade jag över hur de här veckorna skulle bli. Hur jobbiga de skulle vara. 6 veckor har gått i rasande fart och jag kan inte fatta att de redan är över. Det har inte ens varit hälften så jobbigt som jag hade förväntat mig, och har defenitivt inte gjort en tiondel så ont som jag hade trott.

För några dagar sedan trodde jag att jag hade överanträngt mig så att jag fick ont i magmusklerna. Jag hade målat ett tak här hemma. Men efter att det nu har hållit i sig sedan dess så har jag insett att det inte var det. Jag tror att det kanske kan vara att jag börjar få tillbaka min känsel. Jag har egentligen inte ont utan det är mer att det "känns". Att jag känner att det finns magmuskler. Dagen efter att jag började känna av mina magmuskler kom även "känseln" tillbaka i ärret. Inte känseln som är när jag nuddar där, men "smärt" känseln. Så himla svårt att förklara. Nu senaste nätterna när jag har vänt mig om i sängen har det svidit till i ärret. Nåt sånt har jag absolut inte kännt av tidigare.

Detta är ju egentligen väldigt possitivt. För jag vill ju ha tillbaka känseln. Och nu när jag ska börja jobba igen är det ju bra om man känner av sina begränsningar i smärtmätning. Men det är först nu som jag kan förstå alla andra som är oroliga för olika saker hela tiden. Jag har innan tyckt att det varit lite löjligt, men det är ju svårt att föreställa sig nånting som man inte varit med om.

Imorn är det tänkt att jag ska vara utan gördeln helt och hållet för första gången. Och hade ni frågat mig för en vecka så skulle jag ha sagt att jag skulle kasta den till vargarna direkt. Men jag tror faktiskt att jag måste ha med den till jobbet, kanske till och med prova med att ha den på min fram tills lunch och ta av mig den sedan. Innan jag fick tillbaka känseln brukade jag vara utan den hela kvällen och sedan natten. Men nu sista dagarna har jag haft den på mig fram tills jag skulle lägga mig. Det har kännts läskigt annars.

I vilket fall som helst har allting gått över förväntan :D