foljminbukplastik

Återbesöket igår gick jättebra. Jag blir lika förvånad varje gång av att de går så fort. Satt och körde hela den långa vägen för 5-10 min tillsammans med Eija.

Innan min operation och framförallt innan konsultationen. Hade jag hört att Eija var lite "knepig". Och inte alls så social. Det är möjligt att hon inte är supersocial men jag diggar henne stenhårt! Jag tror hon säger det hon vill ha sagt och inget mer. Jag tycker varken hon är knepig eller osocial. Missbedömd enligt min uppfattning. Jag tycker till och med hon kan räknas som gullig. Som ni hör är jag en solklar medlem i Eijas fanclub, om det nu finns nån sån.

Hon tyckte att allting läkte som det ska. Hon visade mig att det var tråd inifrån som på vissa ställen sticker ut ur ärret. Jag vågade inte berätta jag jag försökt dragit bort de där vita "flagorna" innan jag kom eftersom jag trodde det var torr hud...oops. Hur skulle jag kunna veta att den tråden var vit, den som satt i naveln var ju svart.

Jag fick klartecken att börja promenera, (jag visslade lite oskyldigt i skallen) och börja simma. Jag själv känner mig redo att börja jogga nu. Men jag väntar väl 2veckor till då *suck*

Inatt sov jag utan gördeln för första gången. FRIHET!! Hur skönt som helst! Det var ren plåga att behöva ta på sig den igen imorse.

Vi kom överens om att jag ska smörja mitt ärr med silikonsalva morgon och kväll nu. Och så hoppas vi att det ska hjälpa ärren på vägen till att bli lite finare.

Själv bryr jag mig inte så mycket om ärret. Inte ens fast det är mörkrött och jättesynligt. Ni kan inte ens ana känslan av att ha en platt mage. Jag kommer på mig själv hela tiden med att gå och hålla in magen. Och så törs jag inte ens släppa ut i rädsla för att den då ska puta ut. Men så bär jag väl gör det ser den exakt lika ut som den gjorde när jag "höll in" den. Så himla sjukt. Jag insåg igår när jag såg Eijas före bilder att jag måste ha hållt in magen på mina egna före bilder. För de hon hade var ännu värre. Minns att hon sa åt mig att sluta hålla in magen och att jag höll på att skämmas ihjäl de få sekunder som jag stod så...blottad. Det är nu ett minne blott och nu behöver jag inte oroa mig för att hålla in magen nå mer :D