Återbesök

På måndag ska jag på återbesök på kliniken. Undra vad de ska säga. Nu känns det bara som det handlar om att vänta. Vänta på läkning, vänta på naveln, vänta på att bli av med gördeln.

Egentligen känns det inte som den här veckan har gett nåt nytt. Har varken mer eller mindre ont än för en vecka sedan. Naveln och såret ser i stort sett lika ut. Den största grejen just nu är att jag längtar efter att bli av med gördeln. Den har ändå inte varit lika jobbig som jag trott, men det ät inte så himla trevligt att den skär in i midjan i stort sett hela tiden. Men nu är det bara en natt kvar och 2 veckor dagtid.


Tejp

Har precis kommit hem efter en timmes promenad. Riktigt skönt. Men det känns att man inte är riktigt i form. Det går inte lika snabbt och så är konditionen inte alls vad den brukar. Jag längtar så jag håller på att avlida efter att få börja träna. Springa framförallt. Men inser ju samtidigt att det kommer att vara en lång väg tillbaka till träningen jag klarade innan op.

Min kirurg har ordinerat 5-6 dagar med tejp, följt av 2-3 dagar utan tejp. Men jag klarade bara att vara utan tejp typ 20 timmar. Det kändes som att belastningen på såret blev alldeles för stor. Som att jag skulle spräcka upp det. Jätte otäckt. Jag måste fråga när jag ska dit om en vecka om det är ok att bara vara utan en dag.

Tiden rullar på. Halvvägs redan av sjukskrivningen. Jag har så fina jobbarkompisar som håller mig sällskap lite hitan och ditan <3 och så min älskade familj förstås! Ikväll bjuder min sambo på smörgåstårta för att fira nya magen. Hipp hurra för magen idag!


Före/efter 3 veckor



This is Me 3 weeks

Många tycker att mitt är och mom navel är super läskiga. Men konstigt nog har jag inga problem alls med dem. När jag duschade nyss tyckte jag att det kändes som jag blivit oändligt lång. Tidigare har jag bara sett ner till naveln och sen från mitten på låret och ner. Nu när jag tittar ner har jag fri sikt hela vägen ner fötterna. :) känns som magen blivit 2 dcm längre och jag blivit en halvmeter längre. På slutet tänkte jag lägga in lite närbilder på ärr och navel. Varning känsliga tittare!
Sista kortet visar hur mycket av ärret som synd med trosor på.

 

 


Lärdom

Mitt förra inlägg försvann tydligen nånstans där ute i bushen där jag spenderade helgen. Det är inte direkt så bra täckning där ute.

Jag har lärt mig hur man gör för att då magen att svälla upp som en ballong. Om man går 6 km och sen fortsätter dagen med att kila runt till olika kompisar för att umgås lite. Då svullnar man tjusigt i magen sen.
Promenaden i sig var superskön även om den tog dubbelt så lång tid som den brukar. Jag ska försöka fortsätta med promenaderna, det va skönt!

Tänkte jag skulle ut och gå där ute i skogen. Men så där i älgjaktstider törs man ju inte bli misstagen för en älg direkt...

Jag har börjat köra bil igen och det är inga problem. De flesta kirurger sjukskriver ju i 3 veckor efter bukplastik men min sjukskriver alltid i 6 veckor. Hade jag fått 3 veckors sjukskrivning hade jag fått börjat jobba imorgon igen. Det hade varit skönt. Jag saknar mitt jobb. Är man arbetsnarkoman så är man.


Lärdom


6år

Idag var jag tvungen att inhandla några fler tajta linnen. Eftersom de sitter bäst under gördeln utan att korva sig. Jag har i stort sett inte ett enda tajt plagg i min garderob.

När jag väl gick där inne på Gina tricot och kikade insåg jag en sak. Alla mina kläder i min garderob är noga utvalda för att dölja min mage. Därför har jag bara kläder i vissa material och inget riktigt tajt.
Men nu helt plötsligt skulle jag ju kunna köpa en sån där tröja i ett sånt trico (eller hur det stavas) liknande material som faller tungt ned. Jag kan köpa en kjol med hög midja eller ha ett tajt linne eller en tajt t-shirt/tröja.

Detta innebär ju att jag kan nu byta klädstil helt och hållet. Och då insåg jag med sorg i hjärtat att den klädstil jag har idag har jag för att det har varit det enda som passat mig om jag viljat känna mig bekväm. I snart 6 år har jag hållt på med den här kurra-gömma-magen leken och nu kan jag sluta med den. Jag måste nog ta mig en funderare vad jag vill ha gör inriktning på min nya stil i mitt nya liv.6år är en lång tid, det kommer kännas lite konstigt.

Jag känner redan efter bara 2 och en halv vecka att detta kommer att vara det bästa jag gjort efter mina barn.


Orm

Inte konstigt att det kliar som ett as när jag ömsat skinn som en orm. Det går i princip att rulla av huden på mage och rygg. Antar att det blir så på grund av att de områdena hela tiden är instängda. Då kan ju ingen hud lossna av vind och gnid från tröjor osv. Har försökt att skala av mig lite nu innan jag sätter på gördeln igen.

Jag ser i stort sett likadan ut på morgonen som på kvällen nu så jag klarar mig riktigt bra ifrån svullnad. Kan inte låta bli att beundra magen flera gånger om dagen.

Jag har tejpat såret nu men minns inte vad hon sa. Har för mig att hon sa att tejpen skulle sitta 5-6 dagar och sen vara utan i 2-3 dagar innan jag tejpade igen.

Nu börjar jag på se det riktiga resultatet utav fettsugningen också. Det är ju helt sjukt, inga kärlekshandtag över huvudtaget. Min sambo och jag höll på att tvistade om igår hur mycket skillnad det var när jag kom på att jag hade mätt mig senast när jag försökte gå ner i vikt (för att bli av med magen för 1000e gången) kollade de gamla måtten och tog fram måttbandet. Ruggigt ivrigt. Vet ni då....det var ingen skillnad alls...ingen! Hur är det möjligt?!? Jag SER ju så otroligt stor skillnad, känns som det borde vara hälften. Men det spelar ju absolut ingen roll eftersom det är hur snyggt som helst. Det kändes vara lite oväntat :)


Naveln

Jippie, jag ser att min naveln börjat sjunka in lite grann. Ett gott tecken! Hejja hejja, kämpa!!


2 veckor

Imorgon är det 2 veckor sen op. Det går helt sanslöst fort! Det betyder, halvtid med gördeln dygnet runt. Om 2 veckor ska jag bara ha den på mig på dagtid. Oh så skönt det ska bli.

De få fettdepåer som finns kvar på mina sidor är få men läskiga. De är hårda och formbara. Varje gång jag tar av mig gördeln har jag som en hylla i midjan där gördeln har skurit in. Då får jag vänta ett tag innan jag kan sätta på den igen. jag tar av mig gördeln och luftar magen oftare nu än förra veckan. Det är så skönt att få släppa ut den lite :)

Eftersom att hela min familj är hemma med mig hela min sjukskrivning så har vi hunnit med att besöka mycket vänner och göra mycket roliga saker de här veckorna. Men det skadar absolut inte att ha några veckor till.

Jag väntar på att allt torkat blod ska tvättas av såret, sen ska jag börja tejpa det. Jag sprang in på Apoteket dör att köpa mepiform som alla på POF rekomenderar. Jag tänkte att det gör inget om det är dyrt. Det bästa ska det vara. Men i stressen lyckades jag köpa plåster istället för tejp. Och dessutom öppnat paketet. Jaha...typiskt mig. Jag får väl klippa plåstren till smala remsor så får jag väl prova igen sen.


Svullnad

Svullnaden lägger sig mer och mer för varje dag. Ändå tror jag att jag är mindre svullen än många andra. Nu är magen platt även på kvällen.

Har inte ont alls längre och är väldigt rörlig. Magen börjar kännas mer och mer som en "riktig" mage. Den är dessutom sjukt snygg! Jag tror alla kommer vara avis på den ;)


Åt skogen

Det gick åt skogen med nya gördeln. Hade på mig den i en timme bär jag låg på soffan. Den kändes sååååå trång. När jag väl ställde mig upp insåg jag att jag hade svullnat.
Försökte korva mig ur mitt alleles för tighta korvskinn men fick panik och skrek. Det slutade med att min sambo koma flygandes som en superhjälpte med en sax och räddade mig. Puh! Synd bara på nyinköpt gördel. Den är nu kaputt och jag återgår till min skavade gamla onda gördel. Jag har ju haft mindre ont än jag trott så nu får jag väl stå ut med lite smärta.


Ny gördel

Var ner på stan idag och införskaffade en ny gördel. Den jag fick ifrån kliniken blev så himla jobbig så den började skära in i midjan och det kändes som att fettsugningen på sidorna blev deformerad. Jag vet inte ens om det är möjligt , men det kändes så.
Därför köpte jag den här idag.

Problemet med den var att jag är minst en storlek större på stjärten än på magen så jag fick försöka åla mig i den där utan att slita upp såret som inte riktigt är läkt än. När jag väl kom i den var jag livrädd att ta av den igen. Men den kändes bättre än den jag hade innan. Ni kanske förstår problemet med att gå på toa dock. Jag skulle ju aldrig kunna dra den där ner och upp över storrumpan varje gång jag kissar. Dessutom kissar jag ofta.

Så nu har jag klipp upp den nere i grenen och funderar på nån knäppanordning där nere. Men jag ska prova att ha den som den är nån dag först.

Sitter med den nu i soffan. Åååhhh vad den är trång :p men den veckar sig åtminstone inte.


Djävulsnatt

Inatt var den värsta natten sen operationen. Helt klart. Vaknade av en klåda som inte var av denna jord!

Såg att jag hade fått tips att ha ett linne under gördeln. Det har jag haft ända från början då det började klia lite redan på kliniken.

Jag tror att det är själva läkningen som kliar. Inatt kliade det som allra mest på de 4 fettsugningshålen. Lite oroande att tänka att snart kommer det stora såret att klia så där. Hjälp...hur ska jag kunna låta bli det då?!?

Jag spände av mig gördeln lyfte upp linnet och gick ut på altanen i kyliga natten. Svalkan gjorde det lite bättre men så fort jag kom in igen började det med förnyad kraft. Tacka vettja myggbett, om man låter bli att röra dem så slutar de ju att klia. Det gjorde inte det här. Det slutade med att jag tog en kylklamp ur frysen, lindade den i en handduk, och låg och tröck den mot härjade områden hela natten.

Snark...


Navelstygn

Idag har jag varit och tagit bort stygnen i naveln. Det känsel läskigt. Samtidigt tog de bort tejpen på såret.

De tyckte att allt såg jättebra ut och var förvånade att jag var så lite blå som jag är. De tyckte såret såg jättebra ut och sa att jag skulle köpa tejp att börja tejpa med när alla torkade blodrester försvunnit. Jag hade fattat det som att jag inte skulle behöva tejpa alls men det gällde bara tills såret läkt.

Jag fick beröm för att jag var så rörlig. Jippie :D

Jag tycker själv att resultatet redan ser superbra ut så jag känner mig nästan säker på att det kommer bli perfekt nät allt är klart! Är Supernöjd!

Carola: jag har spänt gördeln så hårt jag kunnat men idag sa de att jag skulle spänna ännu lite hårdare så det är bara att ta i :)

 


Gördel

Imorse vaknade jag av att jag låg och försökte klia mig genom gördeln. Slutade med att  jag tog av den och luftade magen ett tag och passade på att klia då. Har kännt av den där klådan hela dagen så jag antar att det är nu problemen med gördeln börjar. Det är ju bara så himla läskigt att klia på ställen där man inte har nån känsel. Känns som att jag kommer att riva loss hela huden av misstag.

Gördeln börjar dessutom vecka till dig ordentligt nu. Strax efter att jag satt om den så skär den genast in i midjan igen. Det kanske vore bra att införskaffa en annan att byta med. Men har man inget annat att klaga över så....

Imorgon ska jag ta stygnen i naveln. Det ska bli spännande. Hoppas att den börjar sjunka in lite sen. Just nu är det ett utav de stygnen som svider, ska bli intressant att se om svidandet försvinner med tråden eller inte.

En sak som jag inte riktigt kan släppa är att jag inte har ont i "såret". Alltså nån har skurit upp hela min mage från sida till sida och jag har inte kännt av det en endaste gång, ett endaste dugg. Hur är det möjligt? När man skär sig på ett papper på fingret svider det som tusan, men när man köttar upp hela magen känns det inte alls.....logiskt?
Jag fattar inte riktigt hur det går till. Nog för att jag tappat känseln under naveln, men på sidorna då....där har jag känsel och känner ändå inte. Gör det alltså inte ont att bli knivskuren heller? Jag måste nog fråga på kliniken imorgon. Det här handlar definitivt inte om att jag är smärttålig, för det känns inte över huvudtaget.

Svar till Carola

Va skönt att höra att allting gick bra! Snart ska du se att det blir lättare att komma upp från liggande till stående. Idag (dag8) för mig känns det inget alls. Jag vill gärna tro att jag har så lite ont tack vare Eijas skicklighet, att hon inte "gröpt runt" mer än hon måste.

Jag frågade om det där med luftningen och hon sa att det endast var för min bekvämlighet som jag behövde göra det. Jag börjar känna nu att det blir varmt och instängt av gördeln så att man vill lufta en liten stund ibland. Annars tyckte hon att jag skulle ha gördeln så mycket som möjligt. Hon är ju mycket för att vi ska vila istället för många andra kirurger som vill att man ska upp och gå så fort som möjligt.

Jag frågade om halsontet. Och då sa de att det var för att jag som var sövd så länge fick ha tuben längre ner i halsen än tjejerna som gjorde brösten samma dag.

Hosta, nysa, skratta är inte alls så trevligt :) Även om jag kan skratta ganska bra idag utan smärta.

Dag 8

Dag 8 och betydligt mindre svullad. Tack vare att det är kl 05.30 när mina barn tycker att det är ok att vara vaken


1 vecka

För exakt en vecka sedan var jag på väg in till operationssalen. Första veckan har flugit förbi.

Jag blir lite rörligare för varje dag och jag känner mig mer "bekväm" med allt. Jag tror inte att det går att beskriva för nån som inte har gjort operationen ännu hur det känns att plötsligt ha en ny mage. Det är ganska sjukt. Man blir glad och upprymd varje gång man ser den. Samtidigt som det känns läskig och konstigt. Som att den är till låns för ett litet tag. Och möjligen att det känns lite "plastig"?

Allting har gått ungefär 1000 gånger bättre än jag trott att det skulle göra hitills. Idag, en vecka efter op'en sköter jag allting själv. Min sambo fick hjälpa mig igår när jag duschade att räcka mig tvålen eftersom det känns läskigt att röra sig för mycket utan gördelns stöd. Men allt annat klarar jag. Det enda han har hjälpt mig med från start har varit att bära upp och ner kuddar mellan våningarna till dag och natt tid och första 2 dagarna fick han hjälpa mig med strumporna.

Idag har vi varit på öppna förskolan hela familjen och alla mammor stirrade konstigt på mig där jag satt lite kallebakom på en bänk och inte deltog i lek och sångrörelser. Men orka bry sig om det då....stirra ni om ni vill!

Det jobbigaste hittills var efter tuben jag haft i halsen på operationen. Jag blev jätte öm i halsen och blödde lite efter den. Och så blev det slemmigt utan att jag kunde hosta upp det.
Jobbigast nr 2 var en nysning som till slut smet ut. AAAAJJJ! Det gör jag helst inte om.

Inatt har jag kunnat sova på sidan. Skönt!

Var livrädd att göra nr 2 på toaletten. Helt i onödan! Slank ur som en inoljad, halikg bebis.

Svar till Malin

Malin: Jag var också livrädd för smärtan innan operationen. Jag har egentligen ingenting att jämföra med hur smärttålig jag är eftersom jag typ aldrig gjort illa mig. Jag har ju varit med om 2 förlossningar och det tyckte inte jag att det gjorde så himla ont som alla säger.
Jag tror att det är för att jag inte har nån känsel i huden som jag inte har nå ont. Har börjat känna lite svindande i naveln så det verkar vara på väg lite känsel tillbaka där. Inget jag ser fram emot =)
Igår jag hade jag huvudvärk och gnällde som en gammal pensionär över det så jag tror inte att jag är sååå smärttåligt =) Hehe

Jag har fettsugit mina "kärlekshandtag", det är därför jag har tejp på ryggen. Har 4 små "hål" efter det.

Jag har inte fått några  intruktioner om naveln. Men jag ska ju ta bort stygnen där i övermorgon så kanske hon säger nåt mer.
Det hon har sagt är att man inte ska ha tvål direkt på såren.

Alla kirurger har ju lite olika uppfattning om hur saker och ting ska skötas. Eija som jag opererat mig hos vill inte att man tejpar då hon tycker att det är större risk för infektioner om man håller på och petar med tejp på såren. Däremot har hon ju tejpat mig nu. Får se om hon tar bort det på ons. Hon sjukskriver dessutom längre. Så för att få ett finare ärr säger hon att det krävs vila. Därför 6 veckors sjukskrivning. Det finns inga säkra bevis på att ärren blir finare när man tejpar säger hon. Jag litar på henne.

Jag kan säga så här iaf. Hade jag vetat innan att det inte skulle göra mer än så här ont så hade jag sluppit mycket ånget och oro innan.


Blue dayz

Dag 6
image description
image description
image description
image description
Smärta är en annan form utav njutning, eller vad är det man säger? :D
Det ser faktiskt mycket ondare ut än det gör. Promise!


Känsel

De flesta som gör den här operationen får ju kändelbortfall under naveln. Det har jag haft ända sedan min första graviditet så vad spelar väl det för roll har jag tänkt.
När jag idag luftade magen så insåg jag att jagf verkligen inte känner nånting under naveln. Inte konstigt att jag inte känner av mitt sår ;) Iof har jag mycket mer känsel på sidorna och där känner jag inte heller av snittet. Skumt.

Jag vet inte om jag inbillar mig det här eller om det faktiskt är så. Men när jag sitter med gördeln på mig så har jag nån gång kännt att det svidit till i huden en bit ovanför naveln. Men när jag sen satt fingret där så inser jag att det är längre ner det svider, där naveln sitter nu. Där jag trodde att det kändes är ju dock det stället där den huden satt för 6 dagar sedan.

Kan det vara så att nervtrådarna fortfarande säger till hjärnan att det är där(högre upp) det gör ont, men sen när ögat och känsel från andra kroppsdelar(fingrar) lägger sig i så inser den att det är längre ner?

Snillen spekulerar.

Mina blåmärken har ökat och blivit fler och mer. Bildbervis snart.

Fråga gärna nåt om det är nåt ni undrar över :D

Mina magmukler

Igår skrattade jag...flera gånger. INTE att rekommendera i mitt tillstånd, det kan jag säga :P Var så pigg att vi drog ut till morsans stuga och hälsade på, på kvällskvisten. Synd bara att jag glömde att jag är ellergisk mot katten, den får mig att nya. Jag var livrädd hela kvällen och satt och höll för näsan.
Såg framför mig hur magens innehåll skulle spruta rakt. Verkar trevligt. Skönt att jag slapp!

Min sambo vill gärna påpeka flera gånger om dagen att det nog är för att mina magmuskler är så himla små så det inte är konstigt att jag inte har så ont. Min egen terori är självklart att de är så fruktansvärt stora och starka att några små stygn i dem inte känns.

Som svar till Malin och Carola så kanske ni hör att jag också sytt ihop mina magmuskler. Men jag glömde att fråga på kliniken hur stort glapp jag hade mellan dem . På konsultationen sa hon att det inte var så stort.

Carola: Jag vet själv hur viktigt det var för mig att få fråga en tjej som gjort operationen på samma ställe som jag skulle. Så fråga på du om du vill. Malia gärna om du har många frågor. DU kan vara lugn iaf för de kommer att ta så bra hand om dig på kliniken. De är så himla gulliga där allihopa!

Dusch

Det var kika bra att ta tjuren vid hornen och inse att det går ju inte att gå resten av livet utan att duscha. Därför passade jag på när familjen drog till Rusta och hoppade in.

När jag försökte förbereda mig för operationen genom att läsa sånna här bloggar och på POF forum var jag helt övertygad om att det måste vara fruktansvärt att ta av sig gördeln efter op. Som att magen skulle svälla ut och explodera vilken sekund som helst.

Nu känns det tack och lov inte så. Gördeln är en stor trygghet så den har jag gärna på, men det kan vara ganska skönt att släppa ut den där lilla magen en stund också.

Duschen var allmänt läskig men inte obehaglig eller ond. Hade trott att det skulle svida men ack så fel jag hade...IGEN!
Däremot var det läskigt att böja sig ner efter två och shampoo. Som att såret inte skulle vilja hålla ihop då.

Nu ligger jag här och självtorkar och njuter :)

By the way. Nåt som jag aldrig läst om innan op var att det är rena rama by pass op:en. Det får ju för Guds skull inte plats nån mat i den här magen. Efter en halv macka känns det som den ska sprängas. Igår fick jag käka varannan timme för att inte svälta ihjäl :)


Dag 5 bilder liggandes ner

Nyduschad ligger jag här och självtorkar(låtsas att jag gör det i solen eftersom den strålar genom fönsterrutorna) kan inte låta bli att beundra magen på samma gång :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Före/efter (4 dagar)


Blogg.se

Har lite lust att spöa blogg.se eftersom man tydligen inte ens får ha styckesindelningar på sina inlägg längre...och hur i hela friden lägger man in en bild om man bloggar från datan?!! Gör om och gör rätt för guds skull!

Dag 4 (fortfarande) :)

Imorse när jag vaknade gick jag som en gammal ostkrok men kände ändå att det inte gjorde särskillt ont att försöka sträcka lite extra på mig. Men trots det, så satt jag bara fast i ostbågsläget iaf... Det var dags att dra ur dränaget idag. Jag hade innan operationen sett framför mig hur det skulle svida som eld där det satt och att jag knappt skulle stå ut innan jag fick ta bort det. Men som allt annat jag trott innan blev det inte alls som jag trott. Det är klart att det inte är superroligt att ha en blodig påse hängandes efter en som en svans, men den gjorde inte ont iaf. Min 5 åriga dotter har haft lite blandade känslor för den där påsen. Hon har varit rädd för den samtidigt som den varit superspännande. "mamma får jag bära den?" frågade hon i morse. Och vips förvanlades svansen till ett koppel. Man tackar. Åkte iaf till kliniken och tog ur rackartyget. Hade trott att det skulle kännas mer, som med allt annat....börjar tro att jag har dålig känsel eller så är jag typ lika tålig som Stålmannen. Det brände till men kändes inte så mycket mer. Men framförallt så fick jag ju för första gången se min nya mage!!! AAAAAAAHHHHHHH!!! Den var ju PERFEKT! Skitanygg. Jag nästan dog där på operationsbordet... Den var å platt så platt så jag inte kan fatta hur platt den var. Känns helt sjukt att det där är min mahe nu. Snacka om mirakel!! När jag väl kom hem och skulle fota den hade den svullnat betydligt men ser ändå ruggigt bra ut om jag får säga det själv. Se upp beach 2012 för då släpper jag lös den här snygga magen på riktigt!!

Dag 4

När jag var och tog bort dränaget för en stund sedan var jag superplatt men lyckades såklart svälla upp lagom tills fotograferingen. Men vad gör väl det. Det känns som att jag har världens snyggaste mage!!


Dränet

Idag ska jag åka och ta ut dränen. Det ska bli himla skönt även om det inte alls varit liks jobbigt med det som jag hade föreställt mig innan.
Jag längtar mest efter att få se lite resultat idag. Förhoppningsvis kanske jag kan ta nån bild och kasta ut.

Tycker att alla pratat om hur läskigt det känns att ta dränet. Återkommer om det. Varning känsliga läsare här kommer bildbevis på dränet


Operationsberättelse

När jag kom till kliniken var jag konstigt nog inte nervös alls. Jag fick en hel liten mugg med tabletter av en sköterska och stödstrumpor att sätta på mig. När jag satt där och väntade kom de utrullandes med en tjej som opererat brösten. Hon hade fortfarande en "grej" i halsen som jag tyckte såg läskig ut. Jag fick klä av mig alla kläder och gå in till operationsrummet. När jag hoppat upp på operationsbordet frös jag så att jag skakade som ett asplöv. Narkosläkaren tyckte synd om mig och skyndade sig att "skjuta" in lite lugnande. Då blev jag slapp som en mask istället =) Skönt. Konstigt nog var jag ännu inte nervös. Det var 3 st inne på operationssalen som jag försökte skoja lite med. Typiskt mig att försöka lätta upp stämningen i pressade situationer. Narkosläkaren satte en mask mot min mun och sa att det var syrgas och att jag skulle ta djupa andetag så att jag fick i mig mycket luft. Jag svettades ihjäl....oj då, är det klart...?!!? Ja men visst. Det sjuka var att jag aldrig fattade att jag somnade eller vaknade. Det där med narkos var ju ganska häftigt måste jag säga. Jag tror att de tyckt synd om mig när jag frös innan jag "somnade" för runt huvudet och ner på axlarna var jag inlindad i flera handdukar och så hade jag 2 täcken på mig och en filt. Det var asvarmt. De hjälpte mig att ta bort lite. Det tog en stund innan jag började fundera på det där med smärtan. Jag hade egentligen inte så ont. Jag slumrade till och från hela eftermiddagen för jag var så trött efter narkosen. Fick smärtstillande när det kändes som det behövdes. Alla var så gulliga på kliniken! Verkligen supergulliga. Kunde inte ha önskat bättre omhändertagande. Delade rum med 2 gulliga tjejer som var skönt stöd att ha. Vi småpratade hela natten och det kändes skönt att de var där. Överlag så tycker jag att allting gått mycket bättre än vad jag trott innan. Jag trodde jag skulle vara livrädd innan jag somnade in men det var jag verkligen inte. Och så trodde jag att smärtan skulle vara outhärdlig och det är den ABSOLUT inte! Idag, dag 3, har jag bara tagit alvedon och redan slutat med tradolanen. Nu är jag spänd på att se resultatet! Har sett en liten snabbis på kliniken men nu vågar jag inte knäppa upp själv så jag väntar till imorgon då jag ska tillbaka för att ta bort dränet.

Dags att åka till kliniken

Sitter och väntar de sista minutrarna innan jag ska åka till kliniken. Är måtlligt nervös med pirr i magen och spänningshuvudvärk som går till världshistorien. Dessutom känns det som att närmaste myrstack just brann ner och alla myrorna flyttade in i mitt blodomlopp....ok gosa in er där ni. Kan inte fatta att jag senare idag ska vakna utan magen. Tanken slog mig vart den tar vägen...slänger de den i soporna. Där kan han gott ligga och ruttna i så fall. Är rädd för hur det kommer kännas när jag vaknar men samtidigt så längtar jag bara dit. Ska bli så skönt när den här väntan och nervositeten är över. Ses på andra sidan!

2 dagar kvar

Nu har jag fyllt frysen med matlådor trots att jag från början inte tänkt göra det. Men nu känns det jätteskönt att kunna avlasta sambon lite.

Ju närmare op dagen kommer desto mindre nervös blir jag och desto mer förväntansfull. Självklart är jag oerhört nervös men inte alls skräckslagen som jag varit för ca 1 vecka sedan. Nu jobbar jag båda dagarna innan op och dessutom ska jag hänga på tjejerna på jobbet på jobbfest ikväll så då slipper jag tänka så mycket.

Drömde en mardröm inatt att jag vakande efter op och dr hade satt dit en supertjock hängmage på mig som satt stramt precis vid navel så det vällde ut runt den. Herregud vad konstig hjärnan är...vad kom det ifrån lixom? :)


RSS 2.0