1 vecka
För exakt en vecka sedan var jag på väg in till operationssalen. Första veckan har flugit förbi.
Jag blir lite rörligare för varje dag och jag känner mig mer "bekväm" med allt. Jag tror inte att det går att beskriva för nån som inte har gjort operationen ännu hur det känns att plötsligt ha en ny mage. Det är ganska sjukt. Man blir glad och upprymd varje gång man ser den. Samtidigt som det känns läskig och konstigt. Som att den är till låns för ett litet tag. Och möjligen att det känns lite "plastig"?
Allting har gått ungefär 1000 gånger bättre än jag trott att det skulle göra hitills. Idag, en vecka efter op'en sköter jag allting själv. Min sambo fick hjälpa mig igår när jag duschade att räcka mig tvålen eftersom det känns läskigt att röra sig för mycket utan gördelns stöd. Men allt annat klarar jag. Det enda han har hjälpt mig med från start har varit att bära upp och ner kuddar mellan våningarna till dag och natt tid och första 2 dagarna fick han hjälpa mig med strumporna.
Idag har vi varit på öppna förskolan hela familjen och alla mammor stirrade konstigt på mig där jag satt lite kallebakom på en bänk och inte deltog i lek och sångrörelser. Men orka bry sig om det då....stirra ni om ni vill!
Det jobbigaste hittills var efter tuben jag haft i halsen på operationen. Jag blev jätte öm i halsen och blödde lite efter den. Och så blev det slemmigt utan att jag kunde hosta upp det.
Jobbigast nr 2 var en nysning som till slut smet ut. AAAAJJJ! Det gör jag helst inte om.
Inatt har jag kunnat sova på sidan. Skönt!
Var livrädd att göra nr 2 på toaletten. Helt i onödan! Slank ur som en inoljad, halikg bebis.
Jag blir lite rörligare för varje dag och jag känner mig mer "bekväm" med allt. Jag tror inte att det går att beskriva för nån som inte har gjort operationen ännu hur det känns att plötsligt ha en ny mage. Det är ganska sjukt. Man blir glad och upprymd varje gång man ser den. Samtidigt som det känns läskig och konstigt. Som att den är till låns för ett litet tag. Och möjligen att det känns lite "plastig"?
Allting har gått ungefär 1000 gånger bättre än jag trott att det skulle göra hitills. Idag, en vecka efter op'en sköter jag allting själv. Min sambo fick hjälpa mig igår när jag duschade att räcka mig tvålen eftersom det känns läskigt att röra sig för mycket utan gördelns stöd. Men allt annat klarar jag. Det enda han har hjälpt mig med från start har varit att bära upp och ner kuddar mellan våningarna till dag och natt tid och första 2 dagarna fick han hjälpa mig med strumporna.
Idag har vi varit på öppna förskolan hela familjen och alla mammor stirrade konstigt på mig där jag satt lite kallebakom på en bänk och inte deltog i lek och sångrörelser. Men orka bry sig om det då....stirra ni om ni vill!
Det jobbigaste hittills var efter tuben jag haft i halsen på operationen. Jag blev jätte öm i halsen och blödde lite efter den. Och så blev det slemmigt utan att jag kunde hosta upp det.
Jobbigast nr 2 var en nysning som till slut smet ut. AAAAJJJ! Det gör jag helst inte om.
Inatt har jag kunnat sova på sidan. Skönt!
Var livrädd att göra nr 2 på toaletten. Helt i onödan! Slank ur som en inoljad, halikg bebis.
Kommentarer
Postat av: Carola
Skönt att det går framåt. Själv är jag inne på dag 2 och det svider en del men värst när man ska resa sig från liggande men det går saaaakta. Ligger i gästrummet på bv för att slippa trapporna. Sa Eija att du skulle lufta såren? Hon sa inte ngt om det. Jag har precis som du ont i halsen men glömde fråga om jag haft ngt där men nu vet jag ;-). Det jag kom ihåg när jag var halvnaken var att de bara tjatade om att jag skulle hosta för att få upp slemmet men det var ju det sista man vela i den stunden Kan knappt snyta mig ;-)
Trackback
