1 år

Hipp hipp hurra för magen idag som fyller 1 år! Shit va fort det gick. Mitt ärr är riktigt fult men det gör mig ingenting, jag är så sjukt nöjd.

Jag har ibland lite fantomkänslor, som de som amputerar kan få. Det kliar på ett ställe på magen som inte finns. När jag sen ska klia finns det bara under och över det stället. Men vad gör väl det?

Bjuder på en före bild och två bilder från idag.

Grattis på 1 årsdagen magen!


11månader

Jag kan inte fatta att det snart har gått ett år! Innan operationen trodde jag att hela det här första året skulle handla om läkning och att komma tillbaka. Men nu minns jag det som att det var en kort tid i början. Jag mår illa när jag tänker på hur jag såg ut innan. Jag är så glad att jag vågade ta steget!


Long timme no see

Nu gjorde jag ju precis som alla andra bloggar jag läste innan, slutade blogga runt halvåret. Jag skrev dessutom fel förut och trodde att det hade gått 6 månader bär det bara hade gått 5! Haha. Men så illa är det. Man glömmer! Och man glömmer fort! Hur jobbigt det innan Open, hur man såg ut innan Open, hur det var innan Open. Jag tror det är för att man inom sig hela tiden har kännt det som att man såg ut så här hela tiden. Mina ärr är inte så fina. Men det är tydligen min läkhud som är sån. Det gör inget! Jag stör mig inte på ärret. Jag har för tillfället lite problem med nåt typ utav gegg i naveln. Jag tror det beror på att när jag tränar och duschar ofta så får jag in vatten där. Och eftersom att mina ärr är stenhårda får jag knappt in en Tops i naveln så jag kan inte riktigt torka ur den. Jag hoppas det inte blir nån infektion av nåt slag bara! Jag hade tänkt att pierca naveln till sommaren men det finns inte en
Chans att jag skulle kunna hålla det rent. Eller ens att det skulle gå att få in ett smycke där eftersom kanterna är så hårda. Ledsen för lite dålig bildkvalite


Statistik

Kollade in statistiken här på bloggen. Härligt att se att jag har 8 läsare iaf =) Det är ju fler än noll! :D

Magrutor

Jag börjar närma mig 6månaders gränsen med stormsteg. Jag tränar fortfarande bara lite mage. Några situps men aldrig några övningar med vikter. Det svider fortfarande lite där magmusklerna är hopsydda så jag tror det är bra att ta det lugnt. Däremot ligger de så ytligt så jag tycker mig kunna utskilja början till rutor (?) där under. Det hade jag väl aldrig kunnat dröma om degen satt där

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/2730829/images/2012/pic_191629847.jpg" class="image">


Snygga solmärken va :)


5 månader

Det har nu gått över 5 månader sedan operationen. Shit va fort tiden går. Jag ser galen ut efter att ha solat magen med tejp för ärren. Hoppas det dämpar sig lite till 6 månaders bilderna ;)

Ärret har börjat klia supermycket sista veckorna så jag antar att det fortfarande läker. Känsel har kommit tillbaka lite mer vilket har gjort att jag stundvis kännt lite dunkande småont i ärret.

På gymmet har jag börjat mig på lite försiktiga situps. Träningsvärken som blir efteråt känns inte som vanlig träningsvärk utan gör ont som det gjorde strax efter operationen. Men jag antar att det måste kännas lite innan man smörjt upp muskeln. Jag kör väldigt lugnt med magen iaf. Ska fråga Eija på 6 månaders besöket vad som är ok träningsmässigt med magen.

5 månader gick så otroligt fort! Jag är så jätteglad att jag gjorde den här operationen, den förändrade mitt liv!


After beach

Här i Thailand har magen och jag det bra. Efter att ha haft baddräkt hela semestern för att skydda ärren tröttnade jag och satte på mig bikinin. Jag tejpade naveln noga. Det känns som det hjälpte...


Bokat tid

Om 2 dygn sitter jag på Arlanda och väntar på att få flyga till Thailand. Mycket att stå i innan dess. Därför har jag inte hunnit med att berätta hur konsultationen på Proforma gick.

Örjan Gribbe är en skojjig och lättsam prick han! Jag fick ett direkt förtroende för honom. Och sånna saker som jag hade läst mig till att tro på som jag visste att han inte höll med om blev svåra att hålla gränserna för eftersom jag tyckte det verkade som att han hade koll på läget.

Jag ändrade mig bara om en grej så det känns som jag var väl förberedd. Jag har nu bokat tid för att lägga in Mentor implantat, 350 cc, mp, runda, texturerade, framför muskeln. Jag hade inte tänkt ha texturerade men efter att pratat med Örjan så blev det så iaf.

På min konultation hos Eija innan hade hos sagt att jag behövde göra ett lyft vilket jag inte alls vill. Örjan tyckte att det var helt onödigt och sa att han inte skulle göra den ens om jag bad om det. 
Men samtidigt så är det stor kred till Eija. Jag känner mig säker på att jag skulle ha drabbats av DB om jag hade lagt bakom muskeln. Och eftersom hon bara lägger bakom muskeln vill jag gärna tro att det var så hon tänkte när hon sa att ett lyft var nödvändigt. Det visar ju bara att hon är så skicklig som jag tycker att hon är. 

Så om ca 2 månader är det dag. Dessutom ska jag göra det samtidigt med en av mina bästa vänner så att vi kan stötta varandra i den här tutt berg och dal banan. Jag vill ju såklart inte att människor ska se ner på mig som en silikon tjej. Men jag intalar mig att ingen som inte har upplevt ett par urammande påsar kan sätta sig in i känslan och därför inte känna nån förståelse. Det är nog bara att inse att det alltid kommer finnas de som ställer sig negativt till det här, även magen. Men så länge det får mig att må bra så är jag glad att jag vågat. Man lever bara en gång och då är det ju mycket värt att må så bra som möjligt under det livet :) 

Huvudstaden

Har intagit huvudstaden. Idag nalkas konsultation av brösten hos Örjan gribbe på Proforma. Spännande att se vad han säger. Om det går att göra nånting åt påsarna eller om det är ett hopplöst fall ;)


Överhäng

Förut hade jag aldrig kunnat drömma om att ha ett par riktigt tajta jeans utan att magen skulle hänga över kanten. Nu harvar set och den "bullar" inte upp sig alls.

Det är ju verkligen ett Mirakel det här! Tänk vad kirurgen kan göra!! Är det inte fantastiskt?!!? De kan skapa en helt ny kropp. Tack för det Eija!

50 min på trampmaskinen level 15, 600 kalorier borta idag. Det gäller att ta hand om den här kroppen nu! :)

 

 


Äcklig mage

Idag sa en tjej när hon såg min mage. " Åååhhh! Jag tycker det är så äckligt" och så vände hon sig bort.
Jag förstår ju att hon menar ärret och inte själva magen. Men jag insåg då hur mycket den här operationen har gjort för mig.

Hade nån sagt så till mig innan Open hade jag nog gråtit en skvätt. Oavsett vad eller vilken kroppsdel hon menat. Men nu tog jag det inte ens på det sättet. Och om hon nu skulle tycka att min mage är äcklig så skulle jag ärligt talat inte bry mig ett skit!

Jag älskar min nya mage!!!
Innan Open var jag rädd att jag skulle tycka ärret var läskigt eller kanske till och med äckligt. Men nu kan jag inte fatta hur man skulle kunna tycka det...? Om nån hade kallat degmagen äcklig hade jag kunnat förstå det för den var det!


Gym

Magen och jag på gymmet

 

 


Leva livet

Livet med mindre mage fortsätter problemfritt. Jag gjorde några situps på ett av träningpassen förra veckan, men det är nog för tidigt än. Det gick bra att göra dem men efteråt hade jag lite ont. Så jag låter bli det ett tag till.

Jag tränar ganska mycket ny och det känns så härligt. Men tyvärr har jag nog blivit lite utseende fixerad tror jag.

Jag ska på konsultation för mina bröst den 16/1, men jag velar fram och tillbaka. I skrivandets stund lutar det åt att jag inte vill göra brösten. Förmodligen ändras det i morgon ;)

Har börjat söka efter sätt att bli av med
celluiter också. Nu när jag är så snygg i övrigt är det ju trist med en massa celluiter. De gör ju att mina ben ser mycket äldre ut. Av det jag har läst har jag kommit fram till att det vekar svårt. Jag ska prova att massera bort dem, morgon och kväll. Annars tror jag inte så mycket på krämer och behandlingar av olika slag.

Förr var brösten och celluiter som små fisar i världsrymden gentemot magen. Men nu när magen är Supersnygg märker jag av det mer. Utseendefixering....?


Bikini

3 månader idag. Tänk va tiden går fort!

 

 


RSS 2.0